
Kommer ihåg första träningen, du hoppa rätt i hinderna, när du inte ville hoppa vattenmattan fick mor springa framför då hoppade du den så fint!
Våran första debut i Osby, alla idiotförklarade mig att jag hade anmält dig till 90-1m. Men jag har alltid trott på dig, du går in på banan precis som om du aldrig gjort annat sätter nollan direkt! Lyckan, känslan den dagen går inte att beskriva.
Du satte nollan i 110 på våran debut också!
Varje kväll när jag tar in dig, du springer på tårna, hoppar upp i luften, slår med frambenen. Men aldrig gjort mig illa.
Nu imorse när jag gick förbi din box, du gnäggade åt mig. Då kunde jag inte hålla tårarna borta.
Den gången du hoppade över staketet för att följa med oss andra när vi red ut i skogen. Den gången du hoppade över elstängslet och stenjärdet, Daniel fick leda in dig för jag stod i duschen. Den gången du hoppade över elstänsglet in till Zita.
När du står i biter i elbanden och får elstötar men biter ändå.
När du var liten, lekte vi kurragömma, sparkade boll tillvarandra.
När du jagade upp mormor på en sten i sommarhagen.
När du gjorde utfall mot mig när jag skulle rida in dig, men väl uppe på ryggen så var det vi, vi blev ett team!
Alla skratt, tårar du har gett mig. Obeskrivlig känsla!
När du är så taggad till tävling så du inte vet vart du ska bli av, sparkade mig så jag flög in i tunnorna.
Jag kommer alltid att älska dig, kommer aldrig att glömma våra dagar, stunder och ögon blick!
Hoppas att nästa ryttare får lika kul med dig som jag har fått!
Men ska göra allt att kunna köpa dig! Våran tid ihop kan inte vara slut ännu! Den får inte vara det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar